Magsjuk bebis och det blir inget gym i morgon heller!!

Jaha, blev uppe hela natten med en magsjuk bebis ch kände direkt hur mina planer på träning sprack. Var doc ute i skidspåret igår... märkligt de där, när man berättar för folk att man går på LCHF så finns det som 2 läger.. det ena lägret säger - ååå jamen det är ju jätte bra, det har jag oxå gjort eller det gör jag oxå eller så säger de att jag känner någn som går på det.. MEN så finns det ju då de som är totalt anti.. man möts av kommentarer som - åå var försiktig, men så kan du ju inte leva, du måste äta kolhyderater när du tränar så mycket sm jag du gör. osv osv osv de bara maler på som några bättre vetande varelser, hahaha men det är ingen ide att ni lägger ner eran energi på att försöka övertala mig, för jag har betsämt mig.. och då är det så, SÅ DET SÅ!!! Har dock ingen som helst matlust i dag, när jag skulle ställa mig och laga mat så skulle jag först ge min magsjuke son lite mat. Jag hade honm på armen, då han spyr ut över hela mig och hela köksgolvet - å där försvann min matlust. Han babades och stoppades genast i säng å där ligger han nu. FY, DET ÄR SÅ ÄCKLIGT!!!

Sött och annat gott!

Då var den inköpt, då ska vi se vad Katrin zytomierska nu har hittat på. Jag ska göra glassen till i kväll och mumsa på medans min familj käkar chips och dipp och sonen får lördagsgodis . Jag har inte problem med det... Låt dom äta och ha de bra, jag har det mycket bättre hi hi hi :)) dags att gå nu, min 4 åring ska få tända ljusen helt själv i dag.. Det är stort..!!:)

I bilen..

Har suttit i bilen sedan kl 11.. Fy fasen vad det är drygt. Men 2 veckor i Oslo och hälsa på familjen har bara gjort gott för själen. Det är dock inte lätt att leva efter LCHF när man är där, men jag har varit duktig flicka. Men nu ska det bli jätte skönt att få komma tillbaka till gymmet :)

Kampen mot att ta tillbaka min kropp!

Då var andra barnet fött och vågen visar på +25 kg, alltså det är inte skoj, inte någonstans. Jag må ha fått världens goaste unge, men det hjälps ju inte när man känner sig som en fetlobba.. och när jag känner mig som en fetlobba så mår jag inte bra i mig själv och mår jag inte bra i mig själv så är jag ingen trevlig prick hemma. Jag har i alla fall lyckats gå ner så pass att jag har ca 8 kilo kvar.. har kommit igång med träning och kost som får mig att må som en prima ballerina. Kommer att lägga ut massa tips på gomat, allt hämtat från LCHF klubben. Det är en otroligt inspirerande klubb att vara med i, de hjälper mig massor. Stor kram till Katrin Zytomierska där, hon är fräck i munnen och det är precis det som jag behöver.. för fett är äckligt så är det bara.
 
På Lördag är det dags för gymmet - som jag har längtat. Jag ska köra helt slut på mig själv, underbart efter nästan 2 veckors uppehåll då vi varit i Oslo. Men hemfärd i morgon och gymmet på Lördag, de blir grejjer det :)

Golds gym och min PT, i morgon tar vi nya tag!!!

I dag har det varit en bra dag för mig.. jag har bestämmt mig för vilken sak jag ska ta tag i först och det är att börja träna på riktigt igen för det är något som jag VERKLIGEN vill göra..!!

Så mina vänner i morgon stegar jag till Golds gym och tar kontakt med Joakim Keusch eller hur han nu stavar sitt efternamn och så får han helt enkelt göra mig och min kropp till människa igen.. eller han kan ju inte göra om kroppen men han kan piska på mig så jag verkligen gör det jag ska under mina tränings tillfällen..

Han jobbar som personlig tränare, och är det någon som går i dessa tankar så måste jag säga att han är helt grym.. han har jobbat på Daniel Westlings gym hahahha wooow eller hur..:O)

Jag tänker mig nu att detta ska bli så bra och jag känner mig verkligen hel peppad, sedan kommer naturligtvis oxå tankarna smygandes, de dumma tankarna som man inte ska ha.. tänk om jag misslyckas, jag kommer säkert inte att lyckas med detta heller.. det är säkert bara snack, varför ska det lyckas denna gången.. osv osv

jag tror jag har en ond och en god person vilandes på mina axlar och när den onda människan tar över så blir jag väldigt deppig fast inte på ett vis som jag tror märks speciellt mycket utåt MEN som känns väldigt starkt på insidan.. sjukt!
Jag vill ju gärnA tro att detta är helt normalt att ha dessa tankar och att hela tiden ha en kamp mot sig själv.. jag vill MEN jag gör det ändå inte och då kommer ju frågan VARFÖR?

Men nu ska jag i alla fall göra detta i morgon så får vi helt enkelt se vart det leder..
en bra sak med denna bloggen är ju att jag kan ju inte bara snacka nu, utan nu måste det ju börja hända saker

Kram från mig hej

Hur funkar jag..

Nu när jag är i gång med denna blogg så bara lääängtar jag till att få skriva, ju mer jag tänker på det så har jag nog ett väldigt stort behov av att få uttrycka mig Jag är ingen som vill prata så mycket om min känslor, har nog aldrig varit MEN nu ska de jäklar ut..

Om man nu tittar på hur min dag varit rent tanke mässigt..

Jag vaknar och tänker att i dag ska jag ta tag i det där med träningen, observera att detta är bland det första jag tänker på när jag vaknar.. jag tänker att jag måste unna mig den tiden det tar att gå på gymmet och bli svettig, för de är ju något som jag verkligen älskar..

MEN VARFÖR GÖR JAG INTE DET DÅ.. varför stannar det bara vid en tanke? och vad ska få mig att verkligen göra detta...?

Jag har kontakt med en fin kompis från förr som nu lovat att försöka rensa det som finns där uppe och nollställa, få mig att förstå varför man så gärna vill göra saker, men man gör det ändå inte. tillslut blir det nästan en tvångstanke!

Bara en sån sak som att man känner sig kiss nödig innan man ska i väg på jobbet på morgonen, man står i
dörren och är påklädd så känner man att man borde kissa innan man far FÖR att man VET att det kommer att bli kris innan man kommer fram till jobbet, jag tänker t o m att jag vet att kissar jag inte nu så vet jag att det blir kris och jag tänker att jag vet detta MEN ändå far jag i väg kissnödig och mycket riktigt hela resan hemifrån och fram till toan på jobbet blir en plåga..

När jag t o m tänker att jag tänker att det blir kris så gör jag det ändå inte... det är ju så dumt..!!!

Jag vet att sista raderna blev snurriga men när jag knappt fattar själv hur jag tänker så blir det inte bättre än så här hahahha:O)

Florentina bloggen är i gång igen..

Jag har en fundering... eller igentligen ganska många MEN här kommer 1 av dem..

 Om man bestämmer sig för något, varför är det så svårt att lyckas?

Om jag verkligen verkligen vill något så starkt, varför väljer jag själv att göra saker som går helt emot vad jag igentligen vill?

Är det för att jag kanske inte vill det så starkt som jag tror att jag vill det eller beror det påa tt jag är svag som person???

Jag har ju alltid själv sett mig själv som en stark person som hela tiden gjort vad jag velat göra och en person som mår otroligt bra i själen..

Men är det kanske inte så, att jag mår bra i själen vet jag, men är jag kanske inte så stark som jag trott??

När jag börjar fundera så blir jag lätt vimsig, och måste börja ransaka mig själv... har jag verkligen gjort allt som jag velat göra här i livet? och varför lyckas jag med vissa saker och inte med andra..???

Jag for till Chile och letade reda på mitt ursprung - check
Jag uppfyllde min dröm och for och arbetade som reseledare - check
Jag har skaffat mig en fin familj som gör mig lycklig  check

Detta är ju 3 stora saker som jag verkligen strävat efter att få göra och det har jag gjort, alltså kan jag inte vara så dum ändå... men det känns hela tiden att det ska komma en till MEN med caps lock och mycket riktigt så gör de det..

För det känns ändå som att jag vill saker och nu ska ni få följa mig i min strävan att uppnå det jag verkligen vill stora som små saker här i livet och det kommer att vara allt från att gå ner 5  kg i vikt till att ta tag i att förbättra min relation till min familj i Chile.

Ett tack till min underbara kusin Sandra som utan att veta om det själv satt eld i rumpan på mig

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0